Om…

I en värld av krigsförklaringar, dagishämtningar, vinterkräksjukor, eftermiddagssammanträden och försvunna fjärrkontroller är det skönt att det finns konst.

Och i en konstvärld av människor invirade i gladpack och dränkta i yoghurt, erotiska broderier och knätofsutställningar är det skönt att det finns underhållning.

Och i en underhållningsvärld av tuppfäktning, gyttjebrottning, bingolotto och långhåriga illusionister är det skönt att det finns musik.

Och i en musikvärld av industrirock, reklamjinglar, hissmusik och nedladdningsbara mobilsignaler är det skönt att det finns scenartister.

Och när det känns alldeles översvämmat av schlager-, pianobar- och varuhusartister, såg-, kam- och näsflöjtskonserter, Idol-Lisor, smörsångare och tyska joddelkonstnärer, är behovet efter något alldeles speciellt som störst.

Då är det skönt att Stefan & Kim finns!

När genretänkandet kväver all infallslusta och tvingar in varenda spontan musikyttring i en återvändsgränd av likformighet och förutsägbarhet, är det skönt att det finns en överbegåvat korsbefruktande musikkreatör som

Kim Strandberg

För oavsett om det beror på hans maniska vita hårsvall, eller att han trakterar violiner och klaviaturer som om de vore en andra hud, ger hans blotta scenuppenbarelse en energiinjektion bortom det välkända.

—————————————

Då man alltför ofta upplever gudabenådade röster klinga ur buffliga självgoda artister, eller hör glassiga hittar framföras av överstajlade skivbolagsprodukter helt utan charm, och så smått tappat tron på att skönhet, honungslena stämband och ett framgångsrikt artistliv går att kombinera med ödmjukhet och en ståstadigtmedbådafötternapåjordenattityd, är det skönt att det finns en sångare som

Stefan Arwidson

För oavsett om man attraheras av hans tonsäkerhet, hans gitarrspel, hans leende eller den bästakompisfeeling han sprider omkring sig, är en sak säker: för att inte smälta i hans närhet måste man ha ett hjärta av sten så hård att diamant vid en jämförelse framstår som bebishud.

Kommentarer inaktiverade.